Fem år.

Foto: Hanna Magnusson

Idag har vi varit vi i fem år.
Du och jag.
Vi.
 
Fem år sedan vi stod där vid busstationen i Karlstad, väntade på bussen som skulle ta dig till Göteborg och du sa till mig att du inte längre var singel. Och så tittade du på mig. Och så kysstes vi. Sedan åkte du iväg, 25 mil från mig. Så hade vi det i ungefär två år. Distansförhållande. Sågs oftast bara en helg i månaden. Två dagar på en månad. I januari 2012 flyttade jag hem till dig, sedan blev jag kvar på Västkusten. Aldrig mer distansförhållande, från och med då skulle vi somna och vakna vid varandras sida, varje dag.

Fem år har du och jag varit vi, nu. På fem år har vi hunnit ha ett distansförhållande i ungefär två år, flyttat ihop, flyttat till vårt första gemensamma boende i Stenungsund, förlovat oss, gift oss, haft våra toppar, haft våra dalar, men hur man än vrider och vänder på det så har alltid kärleken funnits där. Du är den jag vill leva med. Så enkelt är det. Jag älskar dig. Jag älskar att du alltid finns där för mig. Jag älskar att du alltid stöttar mig. Jag älskar att du alltid försöker göra mig glad när jag är nere. Jag älskar att du alltid blir glad när jag är glad. Jag älskar att ha dig vid min sida.

Idag har vi varit vi i fem år.
Du och jag.
Vi.
Jag hoppas på fem år till. Och fem till efter det. Och så ytterligare fem år.
Och så vidare och så vidare och så vidare...
Allmänt | | Kommentera |
Upp