louiselennebratt

Packade upp nya smycken på jobbet igår. Halsband efter halsband. Örhängen. Några ringar. Och så armband. 12 stycken olika armband med en månadssten på varje. En för januari. En för februari. En för mars. Och så vidare. På förpackningen stod det en rad om hur personer i respektive månad är. På min stod det att januaribarn är "happy" och "bold".

 

I år ska bli året då jag lever upp till det.

 

Egentligen tillhör jag de som inte gör en big deal av att det har blivit ett nytt år. Jag är ingen person som brukar tänka "nytt år - ny Louise". Som om ett nytt år skulle göra skillnad, egentligen. Men vissa tänker på det på det sättet, som att ett nytt år är en bok med 365 stycken tomma sidor. Ser det där nya året som en chans att börja om på nytt. En nystart i livet där varje dag är som en ny sida att fylla med händelser. Jag förstår grejen. Men egentligen; varför vänta på ett nytt år för att starta om? Lika ologiskt som att man typ alltid säger: "ja, men jag börjar äta nyttigt på måndag" och så sitter man och äter pizza på torsdag, chips på fredag, godis på lördag och eventuellt en pizza på söndag också. Varför alltid måndag? För det innebär en ny vecka? Ja men spela roll? Är du sugen på en förändring - jamen vad fan väntar du på? Sätt igång! Hur svårt kan det vara?

Väldigt svårt. Faktiskt. Man liksom går runt och drar benen efter sig. Väntar på "rätt tillfälle". Söker undanflykter. Orkar inte sätta igång. Vågar inte. Känner rädslan i magen. Vad händer om det inte går? Vad gör jag då? Det är bäst jag väntar med den där förändringen. Jag har det ju ganska bra ändå just nu. På måndag börjar jag. Nästa måndag alltså. I nästa månad, menar jag. Eller? Liksom skjuter upp allting. Lever kvar i gamla mönster. För det är tryggt. Och ojobbigt. Att bryta det där, det är jobbigt.

 

Men i år ska jag göra det, bryta mina gamla mönster.

På riktigt.

Efter att ha lämnat 2015, livets jävla skitår (bortsett från 1 augusti och några andra ljusglimtar), bakom mig så är jag SÅ redo för ett nytt år. Detta trots att jag inte är den där typen som ser varje år som en bok att fylla. Vet inte vad som har hänt med mig, men jag står här med öppna armar och nästan skriker rakt ut: "FAN VAD JAG HAR LÄNGTAT EFTER DIG, 2016! VÄLKOMMEN TILL MIG!".

 

För; 2016 ska bli året då jag ska ta tag i mitt liv. Jag ska göra klart min utbildning. Jag ska bli bättre på att höra av mig till människor i min omgivning. Jag ska röra på mig mer. Jag ska utmana min panikångest. Jag ska åka tåg. Jag ska resa. Jag ska le. Jag ska skratta. Jag ska oroa mig mindre. Jag ska gå min egen väg. Jag ska lägga energi på sådant jag tycker är roligt. Jag ska våga säga nej. Jag ska bli bättre på att argumentera. Jag ska sätta mig in mer i politiken. Jag ska läsa mer böcker.