louiselennebratt

En tisdag som denna stod ett besök på NÄL, det där stora sjukhuset i Trollhättan, ni vet, på schemat. Som jag har nämnt tidigare så har jag problem med mina njurar och eftersom jag började äta medicin igen i våras så ville de göra ytterligare en kontroll detta året.

 

Allt såg bra ut, men som vanligt (typ) när jag är där trillade samtalsämnet in på barn och bli gravid. Jag har ju skrivit om det en del här, att vi var väldigt inne på detta med barn för ett tag sedan. Då åt jag en medicin som är farlig att äta om man är gravid, så eftersom vi ville ha barn så slutade jag med medicin överhuvudtaget. På kommande undersökning upptäcktes det dock att jag hade fått sämre värden och då sattes den här nya medicinen in, som egentligen är sämre skydd för mig, men ändå bättre än ingenting om man vill bli gravid.

 

Grejen är den att vi inte är lika inne på det här med att bilda familj längre. Eller rättare sagt; när vi bestämde oss för att vi ville ha barn så var det det enda jag såg och det satte en sådan stor press på mig. Det har nog en del i att jag mår som jag mår idag, tillsammans med mycket andra orsaker, så klart. Min största dröm i världen är fortfarande att bilda familj, det kommer ALDRIG ändras. Men jag tror jag måste fokusera på mig själv just nu. Samtidigt vill jag inte stänga några dörrar helt. Min läkare gav förslaget att jag skulle börja äta den där "farliga" medicinen igen och sätta in en spiral och vänta ett par år, typ. Men jag vill inte hålla på och krångla. Varför måste allt vara svart eller vitt, liksom? Just nu känner jag att jag lika gärna kan vänta lite med barn, men samtidigt finns ju den där längtan där. Givetvis. Därför kommer jag fortsätta äta den nya medicinen, som är bättre om man skulle bli gravid. Då har vi i alla fall möjligheten att börja försöka igen direkt om vi bestämmer oss för det. Inget jävla krångel. Skönt.