SÅ. GLAD.
Idag var det dags att jobba stängning igen och åter igen så mådde jag förjävligt innan. Om jag ska jämföra med sist jag jobbade stängning så mådde jag dock lite bättre idag överlag, så jag hoppas att det sakta men säkert går mot rätt håll. För egentligen, jag har ingenting att må dåligt över. Inte ett jävla dugg. Och det är det som gör mig så frustrerad, att jag mår dåligt över något jag gjort 25126213 gånger. Något som sitter i ryggmärgen på mig. Det är inget nytt för mig. Inget är nytt. Men bara för att jag blev stressad någon gång när jag stängde så sitter den känslan alltid i och bara för att jag mådde dåligt en gång så måste jag alltid må dåligt, tydligen. För det är ju så det funkar. Har jag varit med om något jobbigt EN gång så kopplar jag sedan ihop den situationen med hur jag mådde.
Något som dock var ett jättesteg framåt med dagens jobbpass var att jag blev SÅ GLAD när jag slutade. Så glad över att jag faktiskt klarade av det. Sist jag jobbade stängning så blev jag glad, visst, men samtidigt så kände jag mig så dålig för att jag hade mått så dåligt innan. Nu känner jag mest "okej, jag mådde fortfarande dåligt, men jag KLARADE DET!!!!!". Jag tror det är så jag får tänka nu, att dessa tankar och känslor kommer hänga med mig, men jag kan ta kontroll över dem. Allt jag behöver göra är att hålla mig sysselsatt och försöka tänka om när de där tankarna dyker upp. Jag klarar ju det. Det vet jag.