louiselennebratt

Jag tänker inte linda in det här i några vackra formuleringar.

Jag skriver som det är, rakt upp och ner.

 

Idag fick jag ett brev från Försäkringskassan där det stod att de överväger att inte betala ut någon sjukpenning till mig.

 

Hela den här sjukskrivningen har varit en jävla cirkus. Det gick bra när jag var heltidssjukskriven, men sedan när jag skulle börja jobba 50 % så började alla problem. En läkare hade inte fyllt i alla uppgifter som skulle skickas in, vilket gjorde att Försäkringskassan behövde komma i kontakt med Vårdcentralen för en komplettering, men då var det ingen som svarade. Sedan fick jag hem ett brev om att läkaren behövde komplettera detta innan den 1/10, annars skulle inte jag få någon sjukpenning. Så jag har fått ringt hit och dit för att försöka få svar på om någon har kompletterat detta, utan att få något exakt svar. Mitt fokus har hela tiden legat där, jag har trott att det har varit mitt största problem. Men icke...

 

Sist jag var på Vårdcentralen för att förlänga min sjukskrivning fick jag först och främst sitta och vänta i väntrummet i en timme innan jag sedan blev uppropad av en läkare. Fick komma in på hennes rum och hon frågade vad mitt problem var, varpå jag sa att det handlade om min sjukskrivning. Hon frågade om detta med panikångesten hade hållit på länge och om min KBT fungerade. Jag svarade. Sedan frågade hon om jag ville gå upp i arbetstid eller om jag ville bli fortsatt sjukskriven på 50 %, jag svarade det sistnämnda. "Ja, men då sjukskriver jag dig på 50 % till och med den 31/10, så kan vi prata mer om hur du mår nästa gång du kommer hit". Jag var därinne i fem minuter. Det kändes som det var för länge för henne för jag upplevde henne som väldigt stressad och inte ens intresserad av mina problem. Fick inget gott intryck alls.

 

Idag fick jag hem ett brev från Försäkringskassan där det stod att de överväger att inte betala ut någon sjukpenning till mig. Detta på grund av att denna läkare, vid kontakt med Försäkringskassan, har uppgett att jag har kommit in för förlängning av sjukskrivning och då har hon "vid objektiv undersökning inte funnit något somatiskt eller psykiskt och att jag var ångestfull" och även sagt att hon bedömer att min arbetsförmåga motsvarar halvtid på 20 timmar i veckan.

 

För det första; HUR I HELVETE KAN HON GÖRA DENNA BEDÖMNINGEN PÅ FEM MINUTER? Fem minuter där vi knappt ens pratade med varandra. Hur är det möjligt? Det är inte möjligt. Hon vet ingenting om mig, jag har aldrig träffat henne förut. Visst, hon kan läsa i min journal, men det står det bara vad andra läkare har bedömt. Hon vet fortfarande ingenting om mig, på riktigt.

 

För det andra; Om hon nu är kapabel att bedöma att min arbetsförmåga motsvarar 20 timmar i veckan, varför sjukskrev hon mig in the first place? Varför sa hon ingenting till mig? Hon pratar ju bakom min rygg. Det är för jävligt gjort, tycker jag. Det minsta hon kan göra är att säga det till mig direkt. Inte för att jag skulle förstå henne, när jag bara träffade henne i fem minuter, men det hade i alla fall varit mer ärligt.

 

Jag har till den 19e oktober på mig att lämna synpunkter. Får jag inte prata med en läkare som ger en annan bedömning så måste jag börja jobba alla mina timmar igen. Ringde Vårdcentralen förut för att boka en tid hos en annan läkare, men de sa att jag får komma på drop in istället och att jag kunde säga till sjuksköterskan där att jag inte vill träffa den där läkaren som jag träffade sist. Hon jag pratade i telefon med tyckte också att allt det här lät konstigt och hon förstod absolut att jag vill träffa en annan läkare. Så nu hoppas jag bara på att få komma i kontakt med en läkare som bryr sig, för det här är fan inte okej!