louiselennebratt

Jag är numera stamkund hos Vårdcentralen. Kul ställe att vara stamkund på, verkligen. Eller inte... Jag har tidigare skrivit om att jag har blivit dåligt bemött på Vårdcentralen här i Stenungsund; läkare som inte har lyssnat, läkare som inte har tagit in alla uppgifter som behövs, läkare som säger en sak till mig, men en annan till Försäkringskassan... Därför trodde jag inte att det kunde bli värre.

 

 

Åkte ner till Vårdcentralen imorse för att gå på drop in-mottagningen och prata med en annan läkare än den jag fick sist, för att se om hur vi skulle lösa detta med sjukskrivningen. Jag vet inte om det bara är jag som har otur med vilka läkare jag får träffa, eller om de verkligen är så otrevliga mot alla, men hon jag träffade idag tog i alla fall priset. Hon satt och sa rakt ut att hon inte förstod varför jag var sjukskriven överhuvudtaget. Hon förstod inte hur den förra läkaren kunde sjukskriva mig en månad till, för "jag jobbar ju bara 25 timmar, det är inte mycket, det ska jag klara av för jag är så ung". Och så frågade hon vad jag gjorde när jag inte jobbar och då sa jag att jag inte gör så mycket för det är svårt för mig att ens ta mig ut liksom, men då sa hon ungefär följande (budskapet var samma); "Du kan ju inte bara jobba 12,5 timmar och sedan sitta hemma. Tror du din man tycker det är kul när du sitter hemma och är nere?"

Alltså vad i helvete säger människan?

 

Som om det största problemet för mig är vad MIN MAN tycker om det här? Det är väl för fan hur jag själv mår? Givetvis förstår jag att detta påverkar andra, men i detta läget kan jag inte tänka på det. Det är fokus på att JAG ska bli frisk, liksom. Hur kan hon ens säga något sådant? Och i det tonläget hon sa det, sådär anklagande och argt liksom.

 

Sedan frågade hon varför jag har panikångest och det är ju oerhört svårt att svara på. Jag sa att det handlar mycket om att jobbiga saker har samlats på hög under en lång tid, krav på mig själv och sedan sa jag att om man ska dra det riktigt långt så blev jag mobbad för ett par år sedan. Jag menade alltså då att det där med mobbingen var startskottet till allt, för det var då jag fick höga krav på mig själv och trodde att jag inte dög som jag var. MEN NEJ DÅ VAR DET FEL. "Det är många som blir mobbade, du är inte ensam...." Sedan kom hon hela tiden tillbaka till det där med mobbingen under vårt samtal, som det var den enda orsaken till allt. Men jag sa ju att det var EN DEL av det. "Det där har hänt... Du får släppa det nu..." Ja, men okej då gör jag det nu då! Åååå vad skönt det känns! Alla jobbiga tankar är borta, bara sådär! Eller??? Det är väl för fan inte så lätt. Hur kan hon säga så? Hur kan en läkare sitta och vara så otrevlig? En läkare som ska finnas där för att få folk att må bättre. Men nej, istället fick hon mig att gå därifrån och må 5416321 gånger sämre än innan.

 

Resultatet av detta läkarbesöket var att jag fick min sjukskrivning förkortad till nästa vecka. Så nästa vecka måste jag börja jobba alla mina timmar igen. Det är ju kul, eftersom vårt schema redan är gjort och det nu blir tre veckor som jag är schemalagd på 12,5 timmar som måste göras om... Det drabbar inte bara mig, det drabbar alla jag jobbar med. Plus att det inte känns bra för mig överhuvudtaget, nu kastas jag in i allt det här. Precis som jag inte ville. Det känns väldigt stressande. Och jag känner mig så trött, besviken, arg, ledsen, ALLA JÄVLA KÄNSLOR PÅ EN OCH SAMMA GÅNG. Det gör ont att inte bli tagen på allvar, att inte bli trodd.

 

Det var sista gången jag satte min fot på Vårdcentralen i Stenungsund.