louiselennebratt

Ibland händer det att jag har bra dagar. Dagar då jag verkligen är stark nog för att utsätta mig för sådant jag annars skulle dra mig för att göra. Dagar som i onsdags och dagar som igår.

Något som jag tycker är väldigt jobbigt är att åka tåg eller buss längre sträckor. Det sistnämnda åker jag ju varje gång jag ska till jobbet, men då snackar vi en sträcka på cirka tio minuter, plus att jag vet att det aldrig är mycket folk som åker. Snackar vi en längre sträcka, en sträcka som jag sällan eller aldrig åker, då är det jobbigare. Då vet jag ingenting om den. Jag vet inte hur många som brukar åka den sträckan vid en viss tid. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Jag vet ingenting. Och just det där med att inte veta; det är otroligt jobbigt, för då kan jag inte ställa in mig mentalt. Om jag åker till jobbet och får obehagskänslor på bussen så brukar jag lugna mig med att det bara är två hållplatser kvar tills jag är framme. Det är ett av alla säkerhetsbeteenden som jag har.

 

Hur som helst så bestämde jag mig för att utsätta mig för det här i onsdags, genom att åka tåg fram och tillbaka till Göteborg. Det gick faktiskt SVINBRA. Och då åkte jag ändå mitt i eftermiddagskaoset när klockan var efter fyra. Highfive till mig! Men så är det ju så att hjärnan bara fokuserar på det negativa och allt jag kan tänka på är att "jaha, jag hade bara en bra dag, nästa gång kan det gå sämre" istället för att tänka "WOHO, DET VAR JU INTE SÅ FARLIGT, KLARAR JAG DET NU SÅ KLARAR JAG DET NÄSTA GÅNG OCKSÅ, UTAN PROBLEM". Den där hjärnan är så dum ibland, va?

Igår gjorde jag en annan sak som jag vanligtvis tycker är jobbig - jag gick utan smink. Ingen biggie, för många, men för mig kan det vara sjukt svårt. Allt beror på vilken dag det är, om det är en bra eller dålig dag i mitt liv. Igår var en ganska bra dag, i kombination med att jag verkligen inte orkade sminka mig. Då gjorde jag inte det heller. Så skönt var det.

BRA JOBBAT, LOUISE!