Tystnaden är bruten.
Och så är tystnaden bruten. Jag är tillbaka. Kanske inte varje dag. Kanske inte ens en gång i veckan. Men jag har bestämt mig för att börja skriva här igen. Ibland, när jag känner för det. För jag behöver det. Det är så mycket jag bara vill få ur mig. Så mycket som har hänt. Vissa grejer kan jag inte skriva om alls, för det är bara så. Egentligen kanske det är de sakerna jag helst av allt vill få ur mig, men jag kan inte. Inte här. Det blir liksom inte bra om jag skulle göra det. Liksom rakt ut. Jag får ta en omväg istället, skriva om det på ett annat sätt, så det inte blir så tydligt.
Hur som helst så har jag saknat det här; att logga in här, trycka på "skriv" och sedan få upp en tom ruta att fylla med bokstäver som bildar ord och som i sin tur bildar meningar. På något sätt tror jag att det är det jag föddes för att göra; att skriva. Men ibland blir det bara stopp i min hjärna. Så mycket som vill skrivas ner, men som inte skrivs ner, för det känns inte som att jag kan formulera mig.
Jag ska ta till vara på de tillfällena då det känns som att det går.
Hur som helst så har jag saknat det här; att logga in här, trycka på "skriv" och sedan få upp en tom ruta att fylla med bokstäver som bildar ord och som i sin tur bildar meningar. På något sätt tror jag att det är det jag föddes för att göra; att skriva. Men ibland blir det bara stopp i min hjärna. Så mycket som vill skrivas ner, men som inte skrivs ner, för det känns inte som att jag kan formulera mig.
Jag ska ta till vara på de tillfällena då det känns som att det går.