louiselennebratt

Ibland undrar jag om det finns någon människa i helvetet som inte vill att jag ska jobba; för idag skulle jag få jobba ett ganska långt pass, men vad händer då? Jo, jag vaknar och mår illa like hell. Tänkte att det skulle ge sig efter att jag hade ätit frukost, men inte fan gjorde det det. Var ändå på väg ut genom dörren. Halvvägs dit så kände jag bara "nej, jag vågar inte". Så jag vände om igen. Jag kan ta att jag jobbar när jag är svinförkyld, men att jobba när jag mår illa och har ont i magen... Det känns för osäkert, speciellt när jag skulle ha jobbat själv i några timmar.

 

Men så ska man ringa det där samtalet och säga att man inte kan komma och jobba idag för att man mår dåligt. Det samtalet HATAR jag. Jag HATAR att behöva tacka nej till jobb för att jag mår dåligt. Det känns liksom som att jag sviker de jag jobbar med. Sedan så finns tankarna från skolan kvar; då när jag var hemma för minsta lilla grej. De där tankarna finns kvar än idag, liksom; "Aah, men är du verkligen sjuk??? Känner du inte bara efter liiite väl mycket? Det är inte så farligt. Du kan gå.". Fastän jag vet att jag inte är sådan längre. Hade jag stannat hemma för minsta lilla nu, då hade jag varit hemma, i princip, varje dag. Det är jag inte. Jag gick, till och med, iväg DUNDERFÖRKYLD på annandagen när mellandagsrean skulle starta. Jag spydde till och med innan (mmm, brukar göra det när jag får ont i halsen), men gick iväg ändå och jobbade från typ 7 till 15-16. Då var jag fan stolt över mig själv! Det visade att jag har ändrats från skolan.

 

När jag gick i skolan kunde jag vakna en morgon och bara; "Neee, men jag känner mig lite trött idag. Bäst att vara hemma!." Som jag skrev innan; de där tankarna finns kvar än idag, men skillnaden nu är att jag MOTIVERAR mig själv till att gå iväg.

 

Om jag är trött så brukar jag tänka;
"MEN DET ÄR BARA 5 TIMMAR DU SKA JOBBA. DET KLARAR DU!!! KOM IGEN!!! DU FÅR SOVA SEN!!! GUUUUD VAD SKÖN SÄNGEN KOMMER VARA NÄR DU KOMMER HEM!!!!". 

 

Om jag är sjuk så brukar jag tänka;
"KOM IGEN NU!!! PROPPA I DIG ALVEDON OCH BARA KÖR!! DU FÅR ÄTA GODIS NÄR DU KOMMER HEM SEN, JAG LOVAR!!!"

Om jag bara är allmänt less på livet så brukar jag tänka;
"JA MEN FAAN VAD BRA ATT DU SKA JOBBA DÅ, SÅ DU FÅR GÖRA NÅGOT ANNAT ÄN ATT BARA SITTA HEMMA OCH TÄNKA OCH BUHU:A!! DET ÄR BRA FÖR DIG DET, LOUISE!!!"

Det funkar faktiskt! Så när jag väl är sjuk så vet jag, innerst inne, att jag inte är hemma "bara för att" längre. Jag vet att jag har ändrats, så egentligen behöver jag inte ha dåligt samvete. Det är dags att försöka tänka bort det där! När jag är sjuk så är jag sjuk och då kan jag inte hjälpa det. Punkt slut.